Knoster

I ett mörklagt scenrum svänger en stor pendel i jämn rytm, som om den mätte ut tiden själv. I samspel med dess rörelse träder koreografen och dansaren Erik Eriksson in i en värld där hans kropp rör sig mellan acceleration och inbromsning, ljus och skugga. I handen bär han en slägga – ett redskap vars historia och vikt formar dansens dynamik och rörelse. Under honom – tunna stråk av ljus. Runt honom – ljudet av spröda pianotoner, som om någon varsamt försökte trösta själva tyngden.

Släggan blir hans danspartner som möjliggör dansens flöde mellan vikt och viktlöshet. I det ständiga spelet mellan eftergift och motvikt pulserar tiden – inte som sekunder, utan som en kroppslig rytm. Mellan balans och fall, styrka och utmattning, uppstår en friktion där det fysiskt krävande ställs mot det sköra, där varje anslag bärs upp av en svävande resonans.

Knoster påminner om en annan sorts tidslighet – en som klingar i varje steg, varje nedslag på pianot, varje återvändande rörelse.

Erik Eriksson – koreograf

Mitt arbete fokuserar på att dela taktil känsel och känsla av att vara i rörelse. Det utgår ifrån en fascination av fenomen som när de erfars tenderar att sätta kropp och själ i rörelse;
 
En pendel tjusar med sin gungning.
Ljusspel i vatten lockar blicken allt djupare.
Ett komplext landskap bjuder in till vandring däri.
 
Med sådana element som danspartners strävar jag efter att generera föreställningsvärldar som bjuder in publiken i känslan av varandet i dansen, snarare än åskådandet av den.